En lång dag!
Det har varit en lång dag eller två korta dagar. Vi lämnade Arlanda 8:00 på lördag morgon och kom fram till Narita International Airport utanför Tokyo 9:30 idag söndag. Nu hade vi i och för sig en tidsskillnad på 8 timmar med oss, så själva resan tog faktiskt bara 17.5 timmar, trots att vi mellanlandade på Heathrow.

Tack vare att jag hade varit uppe hela natten och packat innan vi flög från Stockholm så kunde jag sova under flygturen och känner inte av någon jetlagg ännu, peppar peppar. Väl framme i Tokyo så ramlade vi in på en traditionell rahmen-bar. Eftersom vi var de enda i hela lokalen som talade någon engelska över huvudtaget var det ganska svårt att beställa mat men när vi såg vad en av gästerna fick in så pekade vi bara på det och bad om en likadan. Och visst ser den illa aptitlig ut?

Efteråt gick jag, Åsa och Fredrik ut på äventyr i Tokyo. Vi skulle leta efter de kartonghus som vi hörde existerade i Tokyo. Och tack vare en väldigt hjälpsam kvinna från restaurangen så lyckades vi oxå hitta dem. Det är otroligt, inne i vissa tunnelbanegångar så har bostadslösa byggt riktiga små hus av kartong. Takgolv och väggar av kartong och en filt som döljer ingången. Hade det inte varit så tragiska omständigheter hade man nästan kunnat tycka att de små husen med skorna prydligt uppradade utanför var lite pittoreska.

När vi sen skulle hem igen fick vi än en gång känna på den japanska hjälpsamheten. Vi stod och kände oss lite förvirrade framför tunnelbanekartan. Då kom en äldre japan fram och undrade om vi pratade engelska. Frågan kändes lite bakvänd med tanke på att japanerna sällan talar engelska och ännu mer sällan bra engelska men den vänlige mannen lämnade oss inte innan vi var på rätt tåg.

Efter lite sömn gav vi oss tillsammans med den engelska gruppen ut för att äta och efter det dagens höjdpunkt; KARAOKE. Som jag skrev på löpsedeln var det överraskande roligt och det känns lite skönt att det inte är så vanligt i Sverige för då kanske det skulle bli en vana av att göra bort sig. Nu sker det i och för sig sällan offentligt i Japan eftersom man istället hyr ett rum med sina kamrater. Och det tror jag i vårt fall gjorde mycket för att höja stämningen.

Själv medverkade jag i både helsvenska framföranden av ABBA:s " Dancing Queen" och "Gimme Gimme" samt ett svengelskt åter-uppförande av Twist and Shout.

Väl hemma drack vi lite whiskey med kenyanerna men om jag skall orka upp till frukost och sightseeing imorgon så skall jag nog gå och lägga mig nu. Klockan är ju trots allt 03:15.
 

ARKIV
<-- BLÄDDRA -->